Hur allt började..

Jag tycker det skulle vara intressant att få veta hur ni blev de SW-fans ni är idag Kanske kan ni berätta vem (eller vad) som först introducerade det för er och om ni fastnade på en gång eller om det tog lite längre tid.

Hoppas på svar

 

Mitt intresse för SW ärvde jag ifrån mina bröder. De gillade filmerna och jag tror den äldsta av dem såg ANH på bio 1977. Så väldigt tidigt läste jag serietidningarna, lyssnade på ljudbanden och lekte med en av grannpojkarnas TIE fighter. Jag minns också att jag fick en Hoth-rebell i julklapp 1987 och en nedfryst Han Solo. Tyvärr tappade jag bort den sistnämnda när vi var ute och lekte i en glänta.

Men någonstans runt 1989 började jag glömma bort SW. Ingen på skolan jag gick gillade SW utan det blev annat som tog upp ens tid. Tills den december 94 då TV4 körde ANH på en lördagskväll och jag blev helt tagen. Det var ju så mycket mer i filmen än i ljudbanden! Så mycket mer spännande! För att inte tala om slutstriden. Jag satt närmast på tå fast jag innerst inne visste att det skulle gå bra. Det var också denna kväll som jag blev ett fan av filmmusik och min lycka var gjord när jag hittade en samling med SW teman på den lokala skivaffären.

Våren 1995 hittade jag en liten notis i Expressen om att George Lucas tänkte spela in nya filmer och huvudrollerna skulle spelas av Liam Neeson (som Anakin), Winona Ryder (som Anakins fru) och Kenneth Branagh (som Obi-Wan Kenobi). Jag borde ha sparat den där artikeln. Hursomhelst, det gjorde mig ännu mer intresserad av SW och i samma veva hittade jag den svenska översättningen av Timothy Zahns Heir to the Empire. Samma år, när jag besökte min moster i Uppsala, fann jag för första gången SW EU på engelska. Jag köpte massor under de kommande åren och än idag har jag allt kvar.

Det enda tråkiga under 90-talet var att jag inte hade någon att dela mitt intresse med. Det fanns några på gymnasiet som hade sett filmerna och tyckte de var helt ok, men ingen som var ett fan. Därför kändes det helt fantastiskt när jag av en slump hittade till theforce.net och såg att de hade ett diskussionsforum. Dagen efter registrerade jag mig och efter ett tag blev vi ett gäng (jag och några amerikaner) som alltid var online samtidigt och diskuterade hejvilt om allt. Det var fantastiskt att dela väntan inför episod 1 med andra och jag minns särskilt diskussionerna om den allra första trailern.

Sen i mars 1999 fick jag ett email från Obi Anne och efter ett tag började vi träffas och se filmerna tillsammans. Precis som OA skriver är ju gemenskapen med alla man träffat som gjort SW så stort. Nu handlar SW lika mycket om delade minnen av köande, filmer och diskussioner som själva historien.

 

Vad häftigt att ni båda haft Star Wars med er under så lång tid! Jag själv blev intresserad av filmerna under våren 2008, då såg jag början av ANH och början av TPM men lade sedan ner projektet. På hösten bestämde jag mig för att försöka på nytt och se alla filmerna från ep I-VI och det var då jag verkligen fastnade för det.
Dock är det först nu, ett år senare, som jag blivit riktigt fanatisk och gått in i det riktiga förälskelse-stadiet. Ser filmerna gång på gång, har laddat ner ett complete soundtrack från filmerna tillsammans med den animerade Clone Wars s. 1 och Ewok-filmerna. Har dessutom hittat ett gammalt SW spel för PC (Jedi Knight II: Jedi outcast) på Game Ägnar långa stunder varje dag åt att läsa om hela fenomenet på internet.

Jag tror anledningen till att jag aldrig fick någon slags relation till SW när jag var yngre nog beror på att jag varken har syskon eller kusiner som kunnat inspirera mig. Ingen av mina föräldrar var heller särskilt intresserade av det när de var yngre och inte heller mina kompisar. Nu har jag dock turen att min pojkvän också fastnade för filmerna när vi såg dem tillsammans och jag har kunnat dela alltihop med honom sen mitt intresse vaknade

 

Mitt allra första möte med SW är en aning pinsamt. Det var nämligen så att när jag var sådär 7 år bodde vi i Hong Kong, och en dag smet jag och några andra i min klass upp på vinden i skolan där en äldre klass såg på film. Vi blev rätt snabbt utkörda, men inte innan vi sett en häftig sekens med massa utomjordingar. Detta var naturligtvis cantina-scenen i ANH...
Det som är pinsamt var att jag sen i flera år trodde att jag sett en bit av ET...

Nåväl. Nånstans här började jag dock leka lite med min storebrors SW-figurer, och jag lyssnade på musiksagan till ANH. Jag kopplade inte alls detta till vad jag sett på skolans vind...

Så, nån gång runt 1993 så ar jag hemma hos min granne och hans syster (eller om det var bror, mitt minne är rätt hazy här) hyrde SW. Bang och jag var fast. 94 kom de på tv, och spelades naturligtis in. Jag och min bror (som då var lika frälst som jag) blev lyriska när vi hittade böcker om SW, och plöjde saker som Thrawn Trilogy och Courtship of Princess Leia. På den tiden tyckte vi de här var underbart bra böcker...
Dessutom hittade vi att den lokala serieaffären sålde samlarbilder! Samlandet av dessa bilder var nåt vi ägnade oss åt ordentligt, och jag har fortfarande kvar pärmarna med bilder. På den här tiden var det inte lika lätt som nu att få information om SW, så vi slukade allt vi läste i tidingar och på samlarkorten. Vi såg filmerna flera gånger i veckan, och satte bandspelaren bredvid för att kunna spela in musiken.

Sen tog jag en paus i SW-intresset. Ända tills AOTC kom, och jag hittade forum på internet, och därmed folk som var lika galna som jag! (Min bror slutade vara intresserad efter ett par år). Och idag går intresset lite upp och ner, och det viktigaste för mig är nog mest att jag fått massa vänner med samma intresse som jag alltid kan prata SW med om sinnet faller på.

 

Mitt intresse började 10/12-94, eller några dagar innan. Hur som så var det denna lördag som TV4 sände ANH. Jag hade sett trailern på tv och ville jätte gärna se filmen. Viste ännu inte att det fanns fler. Så när jag blev tvingad att gå och sova innan filmen började så blev jag jätte ledsen. Jag somnade gråtandes över att jag inte fick se den. Sympatiska som mina föräldrar var så väckte de mig senare under kvällen och jag fick komma ut till kvällsfika och filmen. Snacka om att jag var glad. När filmen var slut så fick jag lova att inte prata om det med mina bröder och om jag sköte mig skulle jag få se de andra två filmerna också. Nu minns jag inte så mycket av filmerna från de tillfällena utan mer allt runtomkring.

Ungefär ett år senare fick jag ANH på VHS som tidsfördriv då jag stukat foten och den är sönder tittad vid det här laget. Min samling har sedan dess växt sakta men säkert och jag har engagerat mig mer och mer i olika forum.

För att fira 15 år med SW i mitt liv så har jag för tillfället en countdown på min FB, där några av mina personliga milstolpar nämns, för att sedan avslutas med att mina föräldrar kommer få alla filmer i present tillsammans med ett stort tack för att jag fick se filmen.

 

Jag har skrivit om min barndom i en annan tråd. Stjärnornas krig var jättestort under en period när jag var liten. Sedan avlöstes den av något annat (kommer inte ihåg vad.. Transformers kanske) och sedan av ytterligare något annat.
Under en lång tid så kändes det bara som en trilogi av filmer som var moderna klassiker, som t.ex. Indiana Jones eller Tillbaka till framtiden. En samling som man bara måste ha i sin videohylla, men som inte känns så viktig i övrigt.

Jag såg aldrig SE på bio -- jag hade sett dokumentärer om dem på TV, och förstod redan av det att förändringarna var helgerån. Under sena 90-talet läste jag Thrawn-trilogin och spelade mycket Jedi Knight på PCn.
Gnistan tändes 1999 iom TPM. Jag skydde alla spoilers som pesten tills jag såg filmen. Efterråt så vältrade jag mig dock i allt möjligt att läsa om TPM, och i spoilers om nästa film. Via spoilers på theforce.net hittade jag till spoilerforumet på JC .. och till FFS.
Jag hade tänkt göra en oseriös kostym att bära på premiären av AOTC i Stockholm och på "Cantina Pre-party" strax innan, bara för skojs skull: En "Clowntrooper" -- en klon av Jar-Jar med Amidala-makeup (mest därför att tanken på en armé av Jar-Jar-kloner är så hemsk... ), men mitt bygge misslyckades. Efter att ha sett flera mer seriösa kostymer på pre-partyt blev jag inspirerad att sy en Jedi-kostym inför premiären av nästa film. Jag behövde bygga en ljussabel till kostymen så jag letade runt på nätet efter info och registrerade mig på Replica Props Forum där jag ryktes med i en ny riktigt nördig hobby: Detaljstudera föremål i filmerna och bygga egna kopior av dem.
Jag var inte så aktiv i/på FFS förrän jag (inklädd min Jedi-kostym) träffade några av er (och några som senare har försvunnit härifrån) inför och på Sollentunamässan, hösten 2002. Jag tror det är nästan precis sju år sedan idag.

 

Jag skulle tro att mitt Star Wars-intresse väcktes på grund av att min äldsta storebror var en fan - Jag vet att han bland annat vann en Hemglass-tävling precis i början av 80-talet, där första pris var två bio-biljetter till Rymdimperiet Slår Tillbaka(han tog med sig pappa, som inte minns ett dyft av händelsen).
Det fanns tidigt actionfigurer och Titta, Lyssna, Läs-band i hemmet och de växte jag upp med. Eftersom alla röster man hörde på banden(förutom Artoo och de som talade alien-språk) talade svenska trodde jag fram till sent 80-tal att Stjärnornas Krig, Rymdimperiet Slår Tillbaka och Jedins Återkomst var svenska filmer, vilket jag naturligtvis också tyckte var otroligt häftigt. Att svenska filmskapare kunde göra något sådant!
Det kunde de naturligtvis inte... *suck*

Jag tyckte att hela grejen med Star Wars(fast jag var väl inte helt medveten om att det hette så) var väldigt kul och spännande. Fantasi-världar och hjältar med magiska krafter har alltid fascinerat mig och det beror nog på just Star Wars och liknande fenomen som Masters of the Universe och Transformers. Jag och mina bröder hade högvis med actionfigurer och såg ofta Transformers och Inspector Gadget i programmet Fun Factory på Sky Channel. Det var tider, det!

Hur som helst, jag insåg att jag var Star Wars-fan och började kalla mig för det någonstans mellan TV4-visningarna -94 och Special Edition-premiären -97. Alltså i 15/16-årsålden!





Fabriker - de är roliga
/LM

 

Min första kontakt med Star Wars var 1985/86 då jag såg ESB tillsammans med en barndomsvän. Jag kommer inte ihåg var eller hur, mer än att vi såg filmen och jag tyckte den var bra. Han hade redan sett filmen tidigare och var i upplösningstillstånd. Jag tyckte det lät som en intressant film och efter lite tjatande från min väns sida så såg vi filmen tillsammans. Sedan minns jag att det dröjde ett bra tag innan jag såg på Star Wars igen. Då hade vi båda tjatat på min väns äldre bror att han skulle ordna så att vi kunde se alla tre filmerna och dessutom i rätt ordning också. Kommer ihåg att det var en magisk upplevelse. Efter det var jag fast. Intresset för Star Wars finns alltid inom mig men har av förklarliga skäl gått i vågor under årens gång.

 

det hela började på sommaren 1999 då jag var 10 år. Min pappa hade jobbat i USA i ett par månader och skulle göra det ett par till så hans jobb bjöd på flyg biljetter för mig, min mamma och min lillebror så vi kunde komma och hälsa på honom och ha en semester samtidigt.
När vi väl kom till den lilla staden där min pappa bodde och jobbade i igen (vi hade bott där ett par år tidigare) så reste vi runt lite och hade en allmänt skön semester med att bada i poolen vid lägenhets området där min pappa bodde nu när han jobbade. Det som sticker ut mest av allt är när en dag min mamma och pappa överaskade mig och min lillebror med en lite trip till den lokala bio salongen och det var där det hela började när man såg lasersvärds fighterna, robotarna, vapen som sjuter lasrar osv. när man är 10 år så är det definitivt det häftigaste man har sett och jag fastnade helt och hållet för Star Wars. När vi kom tillbaka till lägenheten så uppmärsammade jag mig på kudden som min pappa hade införskaffat åt mig när vi skulla komma och besöka honom och det vara Anakin Skywalker på ena sidan och Sebulba på andra och det var hur coolt som helst för mig (jag har kvar örngottet och den används flitigt än idag ^^).
Sen var det nångång som min mamma sa till mig (jag är inte riktigt säker på ifall vi hade kommit hem från semestern eller inte) att det fanns en IV,V och VI och jag trodde ju att hon hade blivit aldeles för gammal för jag hade ju precis sett den första och den enda trodde jag men jag blev felbevisad när min mamma hittade inspelningar av episode V och VI så jag kolla på dom två filmerna varje dag efter skolan om och om igen och jag tröttnade inte. Sen så kom det ju den tiden då man hade sett dom ett antal gånger så då kollade jag inte på dom två filmerna varje dag.
Rätt var det är så är det år 2000 (har jag för mig) och det är julafton och jag öppnar en julklapp som innehåller Star Wars trilogin på VHS (ej inspelad) så jag blev ju hysterisk och ville skita i julafton för att kolla på filmerna istället, dumma föräldrar som tvingar mig på julmiddag hos mor och farföräldrar (Dock så var ju fler julklappar lockande). Jag fick se på A New Hope på kvällen istället som jag aldrig hade sett och då börjades det hela om med att jag skulle se på Star Wars varje dag.

Nu i dagsläget så håller jag på med en liten samling som jag försöker att få till till en riktigt stor samling och så försöker jag att gå med i 501st.

Side note: Jag fick episode I på VHS nångång före eller efter jag fick min trilogi box men det var samma visa med den som alla andra filmer

Det blev en hel historia och jag som aldrig har varit bra på att skriva en historia på mer än två rader

 

Jupp, mycket