Short stories

Discussion in 'Sweden' started by MemberOfTheNewRep, Jan 15, 2003.

Thread Status:
Not open for further replies.
  1. MemberOfTheNewRep Jedi Master

    Member Since:
    Feb 6, 2002
    star 4
    Det finns en tråd med plats för poesi men jag hade gärna sett en med plats för noveller också. Därför skapade jag denna till alla som när en författardröm. Jag hade tänkt att om man känner för det så ska man kunna få publicera en eller flera små berättelser som man har knåpat ihop. Det ställs inte alls några krav på längd eller innehåll så länge det inte strider mot forumets regler. Var nu inte blyga utan ta fram berättelserna som ligger sparade nånstans i Mina dokument men var gärna beredda på konstruktiv kritik. För att föregå med gott exempel och visa att kvalitet inte heller är nödvändigt så skriver jag nedan in ett bidrag och hoppas på lite KONSTRUKTIV kritik.



    Hon läste alltid dödsannonserna före något annat. Alltid. Vanliga människor läste serierna först men hon läste dödsannonserna. Det spelade ingen roll när, var och med vilka; då hon väl hade fått tag på stadens morgontidning så började hon med att se vilka som hade dött. Hon var ledig från jobbet idag och, imorse, när hon fortfarande låg i sängen, hade hon hört hur tidningen damp ner i golvet i hallen. Hon hade tagit på sig sin morgonrock och kokat en kanna kaffe och hon satt nu med tidningen vid bordet. Hon hade gjort läsandet till en ritual. Varje gång hon fann sig i denna situation med en fräsch tidning i handen brukade hennes blick vandra försiktigt ner mot innehållsförteckningen som fanns längst ner i högra hörnet. I den sekund hon hade hittat vägbeskrivningen till familjesidorna letade hennes tumme sig igenom tidskriften till det korrekta sidnumret. Väl framme gjorde hon alltid en paus och stoppade därefter försiktigt in pekfingret för att markera stället. Sedan brukade hon med låtsat intresse kika igenom rubrikerna på förstasidan och liksom suga på stundens sötma. Då, när hon hade klarat av allt detta, slog hon upp tidningen med stor dramatik. Hon hade för vana att skaka den lite så att den skulle få stabilitet och sedan la hon sitt högra ben över det vänstra, allt detta utan att ha kikat på dödsrunorna men alltjämt medveten om att de fanns där. Det var så hon brukade göra, så hon alltid hade gjort. Hon kom på sig själv med att fundera över varför. Hon sökte inom sig men fann inget bra svar. Jo men vänta, där var det något, hon var tvungen att titta en gång till för att vara säker. Jo, så var det nog. Hon var glad över att det var dem och inte henne.

    Detta beteende var trots allt inte något som skulle kunna uppfattas som särskilt uppseendeväckande, en aning underligt kanske men vad är inte underligt i dagens samhälle? Ånej, hon visste att ingen skulle ta särskilt illa vid sig över att hon var intresserad av andras frånfällen. Däremot skulle hennes lilla kompletterande hobby nog med all säkerhet få de flesta att gå en omväg runt henne. Hon hade nämligen för vana att efter varje avslutad genomläsning av dödsannonserna, ta fram telefonkatalogen och sätta ett litet kors framför de nyligen avlidna. Detta var inget som besvärade henne, ej heller fann hon det roande, utan det var snarast tal om en sorts drift. Dessutom fann hon det även praktiskt eftersom hon aldrig skulle begå misstaget att råka ringa till någon som inte existerade längre.

    Hennes telefonkatalog över staden hade hunnit bli någorlunda välfylld med små kors eftersom det närmade sig slutet av året. Hon visste att hon snart skulle få det nya årets telefonkatalog och hon såg fram emot att få sätta dit det allra första korset i den. Hon sparade alltid telefonkatalogen för året innan ända till hon hade fått den nya eftersom hon då hade komplett täckning. Allt som oftast hände det att det dök upp någon i tidningen som bodde i en annan del av landet men som var barnfödd i staden eller som av någon annan anledning hade en koppling dit. Detta skapade stora problem för henne, det betydde alltid att hon fick ringa till televerket och be dem om ett exemplar av den berörda landsdelen. Det betydde också att hon var tvungen att husera ett stort antal telefonkataloger på en någorlunda avskild, dock lättåtkomlig, plats. Hon hade valt garderoben bredvid hennes säng, den var stor och rymlig och det va
  2. _JJ_ Jedi Knight

    Member Since:
    Nov 1, 2002
    star 1
    Jag undrar vem mördaren är....
  3. Darth_Teek Jedi Knight

    Member Since:
    Jul 30, 2002
    Bra story.. Slutet är lite överraskande men
    öppnar för en fortsättning.. Skulle passa bra som första kapitel i en deckare eller liknande.
  4. MemberOfTheNewRep Jedi Master

    Member Since:
    Feb 6, 2002
    star 4
    Tom var en förskräcklig människa. Tom var en sådan människa som gjorde det mesta för att bli omtyckt och detta ledde ofta till att några inte tålde honom. Majoriteten av dem han kände tyckte dock om Tom och detta på grund utav att han alltid var snäll och trevlig och dessutom rolig. Detta välartade yttre grundade sig dock inte i någon inre godhet. Under ytan var Tom en sådan individ som verkligen kunde förakta andra personer. Därför var han en förskräcklig människa och just den här morgonen var han lite trött också.

    Toms duschdraperi var i en rosa nyans, så även hans toalettmatta och faktiskt merparten av hans lägenhet. Tom gillade rosa. Man skulle faktiskt kunna säga att han var fanatisk när det kom till färgen rosa. Han visste inte varför men han visste att han tyckte att rosa var vackert och att han mådde bra av att titta på det. Färgen rosa skapade dock problem när han skulle bjuda hem någon, oftast fick de flesta för sig att han var homosexuell. Det var han inte. Han tyckte bara att rosa var en fin färg. Däremot hade han länge saknat något i sin samling av rosa attiraljer. Detta var något som ofta ockuperade hans tankar. Han saknade en speciell nyans av rosa men han visste inte riktigt vilken.

    Efter en näringsrik frukost hade han skyndat ut mot busshållplatsen. Väl framme vid busskuren noterade han den äldre damen som satt på bänken med en handväska bredvid sig och drog snabbt slutsatsen att den gamla kärringen skulle innebära problem om hon skulle med hans buss. Förmodligen har hon ett busskort som hon inte vet hur hon ska stoppa i kortläsaren. Tom beräknade att det skulle ta två till tre minuter innan kärringen hittat kortet och stämplat det. Tom hade nu blivit orolig inför detta uppenbara problem och började svettas lite innanför den tjocka jackan. Han själv skulle minsann inte sjabbla med kortet och för att säkerställa detta hade han redan tagit fram sitt kort ur plånboken och höll nu i det. Om sju minuter skulle bussen komma.

    Bussen kom inte förrän 16 minuter senare till Toms stora förargelse. När han klev på bussen upptäckte han att chauffören var en kvinna och han förstod genast anledningen till förseningen. Han hade skött sin stämpling av kortet snabbt och snyggt och han satte sig nu på platsen framför mittutgången så att han smidigt och lätt skulle kunna kliva av när bussen nådde hans avstigningsplats. Kärringen hade inte klivit på bussen och tur var väl det annars hade Tom inte kunnat hantera situationen med lakritstomten lika bra.

    Tre hållplatser utefter vägen klev nämligen en mörkhyad man på bussen. Med en brytning tjock som gröt försökte mannen förklara att han ville köpa ett tiokort. Busschauffören behandlade situationen lugnt och sansat och förstod, efter några pekanden och ett antal ord på engelska, vad mannen var ute efter. Tom höll på att gå upp i limningen, detta var andra dagen i rad som en lakritstomte hade klivit på hans buss. Det var tyvärr inte slut här. Den mörkhyade mannen hade inga stora pengar på sig och han räknade nu upp de småslantar han hade haft i fickan. Efter sex minuter hade både busschauffören och mannen blivit nöjda och han hade gått och satt sig längst bak i bussen. Tom tittade snett på mannen när han passerade som för att på nåt sätt tyst protestera mot den fria invandringen. Nu var Tom dessutom tämligen säker på att han inte skulle hinna med att dricka en kopp kaffe innan han skulle måsta börja arbeta.

    På jobbet var allt till synes som det skulle vara. Han hade faktiskt hunnit med kaffet och satt nu och filade på en artikel om medmänsklighet. Tom var journalist. Plötsligt knackade det på dörren och en kvinna uppenbarade sig i dörröppningen. Hon var vacker konstaterade Tom. Hon talade om för honom att hon skulle vara hans fotograf till artikeln. Tom uppträdde trevligt men han kände samtidigt att han inte behövde låtsas lika ansträngt. Tom var nu mycket förvirrad, han kom på sig själv med att inse att han tidigare hade varit väldigt förargad över att fotografen inte dykt upp förra veckan som det var sagt. Nu när hon stod där betydde allting mindre. Han var int
Thread Status:
Not open for further replies.